Jag har en bra dag idag, än så länge i varje fall, men jag har en känsla av att besvikelse väntar runt knuten. Det har tyvärr blivit att jag inte längre kan uppskatta när saker och ting är bra, känslan blir snarare riktigt pissig då fokus istället blir ”jaha, när kommer någonting dåligt att fullständigt köra över det bra?”, jag är väl i en fas där det känns som att vad som är bra snabbt kommer att vägas upp med råge av skit.
Då jag packade upp det som gick ur kartongerna som stått och skräpat sedan jag flyttat ut packade jag även upp en massor av kläder och diverse andra textilier som jag nu tvättar, vilket gör mig mycket svettig och skitig. Det värsta är dock att jag slås av en fruktansvärt vidrig stank så fort jag kommer in från tvättstugan, den stank jag så fint vant mig vid. Gangstermannens polare kommenterade det vackert och ovetande, någon gång när han just kom in, med ”har ni skaffat djur?”. Det var att jag inte visste om jag skulle skratta eller skämmas, jag gjorde både och. Detta var länge sedan, nu skulle han säkert fråga om vi har skaffat ett dött djur.
Nu måste jag alltså återuppta mitt storstädningsprojekt som tidigare inte kom längre än till kartongerna och 100 rundor ner till källaren som nu är proppfull. Fan vad jag hatar att diska och dammsuga. Och när jag gör det är jag så less att jag struntar i det i några veckor (egentligen mer) att det blir snuskigt mycket att städa, liksom gången innan, när jag väl gör det igen – detta mönster är nog i sig vad som gör att jag avskyr det som jag gör. Mamma kommer på besök på lördag, med tanke på att hon är pedant in i märgen (att bli utskälld för spilld mjölk på middagsbordet vid 3 års ålder är nog bevis) skulle hon äcklas och jag skämmas. Om hon skulle se svinstian (bunkern, bombnedslaget, mögelodlingen, skadedjursfarmen, kärt barn har många namn) skulle det dessutom stärka hennes redan väldigt negativa syn på min flytt, och det låter jag helst bli.
Sist men inte minst – jag har beställt möbler på IKEA, och en säng! Inga versaler, ingen fet, kursiv eller understruken text kan någonsin uttrycka min lycka – jag är salig. Jag ser fram emot en morgon då jag kan vakna utan att känna det som att min ryggrad går itu. Här ska bli snyggt, praktiskt, bekvämt och på alla sätt bra. Japp, som vanligt har jag väldigt höga förväntningar. Allt ska komma på måndag, och förhoppningsvis ser det efter ett tag tillräckligt bra ut för att ni ska få se. Och ett stort tack till pappa som sponsrat. Haha, tänk om Blondinbella hade skrivit det där, då hade folk blivit vilda i kommentarfältet – jag är faktiskt ett offer för samhället och då är det ok. Hört talas om ironi? I annat fall såg du det nyss, att jag är pank får jag ärligt talat skylla mig själv för.
Åh, på lördag kommer mamma. Hurra!
2 kommentarer
onsdag, 19 november, 2008 kl 18:03:28
Mycket trevligt att du återupptagit ditt bloggande.
Ringer en sväng för att höra om du är där.
tja
torsdag, 20 november, 2008 kl 17:16:25
Hu, jag ryser av ditt inlägg. palla kartonger med grejer i. :S
apropå kommentar i min blogg. Hur gör man en blogg om gubbängen? :D eller högdalen för den delen… hm, hökis funkar nog, bästa svängen hökarängen. och jävlar vad fyllon som häckar där. man kan blogga om dem varje dag!