Jag videobloggade lite idag.

Såhär känner jag mig idag.

Åter igen gör jag mig själv till offer, som jag alltid gör, och det är inte konstigt att folk (inklusive mig själv) blir less på mig. Just detta beteende har upptagit mycket tankekraft på sistone (”hur ska jag sluta?”), på grund av att jag blev lämnad av en vän på ett dåligt sätt, den föredetta vännen antydde i sin ”break up” att det var en bidragande orsak till att hon lämnade mig.

Jag har med denna och alla andra bloggar jag försökt skriva alltid haft en önskan att bli framgångsrik på så sätt att jag vill att många läser, snarare än att jag skulle tjäna pengar på det (även om det givetvis inte vore någonting dåligt, samtidigt som jag har en känsla av att jag helt enkelt är för dålig och ointressant för att någonsin kunna göra det). Någonstans på vägen tar den önskan över gång på gång igen, och jag kan helt enkelt inte förmå mig själv att skriva någonting, gud förbjude att jag uppfattas som gnällig, eller för den delen ointressant.

Jag önskar att jag alltid vore hypoman, liksom jag var när jag startade denna blogg, därför att jag då orkar skriva långa inlägg om politik och annat – inte bara för att jag då har ork (för mycket av det, till och med) utan främst för att jag då vågar. Varför jag inte hittills engagerat mig i politik, mer än att jag tycker och gnäller för jämnan, eller för den delen har skrivit särskilt mycket om det här i bloggen (trots piratbannern) är för att jag helt enkelt inte vågar – jag är rädd för att framstå som dum och ogenomtänkt. Jag får inte helt sällan höra att jag borde bli politiker, ironiskt nog slår då narcissismen in för att trycka ner mig genom att jag då tänker att ”den där människan är väldigt dum i huvudet (dummare än mig, alltså), hen vet inte vad hen snackar om, jag är alldeles för korkad för att någonsin bli politiker”.

Jag är ruskigt trött på mig själv. Jag är ruskigt trött på den offerroll jag intagit, som något slags ”naturligt” motstånd till hur jag tidigare alltid bagatelliserade min problematik, som en faktiskt naturlig följd av att nästintill alla jag någonsin mött också gjort det – och inte bara när det kommer till mitt psyke. Till exempel har jag brutit armen tre gånger, varav min omgivning, innan det faktiskt röntgats, trott mig noll gånger – till den grad att jag som trettonåring faktiskt gick runt med armen bruten i tre dagar. Gångerna innan (då jag var fyra och sju) rörde det sig ”bara” om cirka en dag. Ett annat exempel är hur jag vid ett tillfälle när jag var fjorton och åkte in akut till sjukhuset för att jag, på grund av vad ”rösterna” hade talat om för mig, hade skurit mig rätt ordentligt och, ja, hörde röster vilket jag även talade om för läkaren. Då möttes jag av att det var uteslutet att skriva in mig,  jag kan än idag citera herr läkare ordagrant; ”tror du att det är något ovanligt att man i din ålder hör röster?”. Jag blev alltså hemskickad. Ser ni? Nu är jag offret igen.

Må hända att jag drabbats av ovanligt mycket motgångar, problemet är inte det, problemet är att jag inte ställer mig över dem. Jag är tyvärr mina motgångar, för att jag har gjort mig till det. Att jag inte längre vill detta var nog varför jag slutade skriva på psykbryt, jag är inte min diagnos, mitt gnäll, mina mediciner och vill alltså hellre bli sedd skrivandes under en piratbanner än under… Ja, ”psykbryt”. Det är min bestämda uppfattning att folk helt enkelt ser på mig annorlunda utifrån hur jag framställer mig, även då det kommer till sådana ytliga saker som vilken banner jag har på bloggen, och håller du inte med får du gärna sluta läsa här, yta räknas. I och med att jag inte kan prioritera någonting högre än hur andra ser mig är det helt enkelt piratbanner och seriösa inlägg som gäller – i mina drömmar. Just nu mår jag nämligen för horigt för att skriva om upphovsrätt, frihet, individualism, cannabis och så vidare.

Ytterligare ett inlägg utan poäng. Jag är besviken på mig själv.

Ha en sådan god jul som möjligt – vem du än må vara, hur du nu råkar fira den – önskar Requisite.

Så här snygg kan man bli med paint och en tio minuters "bara-medan-jag-griljerar-skinkan"-makeover i brist på den riktiga tomteluvan.

Publicerad i29139, Trivialt Tagged: god jul, jul, paint ]]> http://requisite.wordpress.com/2009/12/24/god-jul/feed/ 0 Koffeinstinn julijen